Hej! Så har det varit dags att ta farväl av mina goa nior.det här inlägget är helt till dem.

Igår höll jag ta tiller och för er som inte var med eller som inte lyssnade här kommer det igen.

Hej! 
Det är jag som är Christina, även kallad för Bucht eftersom jag heter det i efternamn. Jag skulle vilja be och få tacka för de här åren med er. Tillsammans har vi gjort en lång resa, men snart är den slut. När jag tänker på er så tänker jag  på all den kärlek som jag får varje dag av er elever. Det är allt emellan en klapp på axeln, ett vänligt ord eller en kram. Jag varje dag får jag en kram och det är väldigt roligt. Då slår det mig att ni snart lämnar oss/mig. Men jag vill inte att ni ska känna er EN-samma. Jag och vi lärare finns fortfarande här på lite längre avstånd men med Facebook och telefon är vi inte så långt bort. Ska jag sammanfatta er så ser jag er som EN-tusiastiska, EN-gagerade, EN-astående, och härligt EN-visa. Det känns som vi skickar ut en fin EN-samble genom vår EN-tré och EN-dera dagen kommer jag att sakna all kärlek jag fått av er så nu vill jag ge tillbaka lite av den med EN bit ENE fylld av glada minnen och kärlek. De är inte alldeles färdigslipade  så häng den någonstans och minns er gamla EN-visa slöjdlärarinna som tvingade er att slipa med sandpapper som ni kan plocka fram och jobba med så ni inte glömmer hur grundskolan var. Tack för de här åren, det har varit en ära att få jobba med er. 


Idag blir det dessutom niornas lunch och jag har verkligen gjort en lång personlig resa med den här gruppen. Så istället för att hålla ett tal så valde jag att presentera denna youtube-film istället

https://m.youtube.com/watch?v=HkYptaL-YnY

Ha ett fantastiskt sommarlov och liv, ni är fantastiska!


Kramar 
Bucht

Kommentera

Publiceras ej