hagagard.blogg.se

Ja här händer det spännande saker! Har fått en massa inlägg på facebook om att WRAS som är riksorganisationen för wsternridning i Sverige och Svenska Ridsport förbundet ( SvRf) ska gå ihop. Det kan ju utåt sett verka vara en fantastisk idé för att sprida westenridningen till fler människor. Öka intresset för vår sport och sprida kunskaper om horsemanship mer utanför vår sfär.

 

Jag är stolt över att hålla på med westenridning. Jag tycker om sättet att tänka och vara tillsammans med hästarna. Jag har ju hållit på med westenridning i ca 20 år. Nån gång för en herrans massa år sedan så hade jag förmånen att få rida en liten rolig arabhäst som hette Jeribec. Han var sympatisk på många sätt men han hade en grym egen vilja. Det var ingen häat man sate sig på och trodde att man sen skulle få rida lite fint oc imponera på folk runtomkring. det var envishet och hårt slit som gällde. På den här tiden red jag i ett ridhus med islandshästar och just den här kvällen som jag tänkte berätta om slog det sig ned ett gäng tjejer på läktaren. Jeribec hade en riktigt dålig dag och vägrade att gå både hit och dit. Han skuttade mer omkring än gick rakt fram. Till slut blev jag inte klok på honom men bestämde mig av nån konstig anledning att ta av sadeln. Upp på ryggen igen, jag som är livrädd för att rida barbacka efter en allvarlig olycka som liten. Men skam den som ger sig, Jag jobbade runt hästen i ridhuset och efter en kvart, tjugo minuter så gick han faktiskt fint i alla gångarter på långa tyglar. Jag satt då av för att sadla på och rida hem. Då börjar de som sitter på läktaren att applådera och sen säger en av dem att : -Nu förstår vi vad det är att jobba MED sin häst.

 

Lite så tycker jag det är med westenridning också, vi jobbar med hästarna mer. Förlåt om jag nu bankar på nån som inte håller med om detta men detta är ju min blogg så här är det mina åsikter som presenteras ;-) Åk på vilken westerntävling som helst och du kommer se brunstiga ston stå brevid hingstar som inte rör en min. Hästar som står på rad så tätt att du inte får in en tjuga mellan dem, ingen sparkas eller bits. Folket på westerntävlingarna applåderar och tjoar, hästarna går ändå fint och står stilla när de ska utan att röra en min. Hur ser det ut på en dressyrtävling? Eller hopptävling? Jag upplever det annorlunda...

 

Så tillbaka dit vi började. Ett samgående tror jag kan främja westernridningen på en hel del sätt. Vårt hästtänk kan spridas vidare och vårt sätt att rida på långa tyglar utan slit hit och dit kan gynna fler hästar. Men sen har det kommit ut en massa idéer om nya regler för detta samgående. Det är klart att vi ska hitta gemensamma regelr för mycket. Hjälm på fler tävlingar tycker jag är jättebra. Jag rider själv alltid i hjälm på hemmaplan och kör alltid med hjälm. Hatten åker på vid enstaka tävlingstillfällen på min gamla häst när han har en lugn och bra dag. Men det är liksom inte det det här handlar om. En av de regelr som både jag och westernsverige reagerat på är att man inte ska få lov att tävla på westerntävlingar utanför SvRf och WRAS. Detta innebär att jag inte längre komemr kunna tävla på morganriks eller på High Chaparall. De som har quatrar kommer inte att kunna tävla på sina rastävlingar osv. Det här borde vara en konkurrensfråga. Får man verkligen utesluta alla andra tävlingar utan att hämmma konkurrensen???????? Det tror inte jag! Här kan du läsa mer om de regelr som är på förslag:

 

http://www.wras.se/filer/1_121215.d...pdf

 

Det finns en del andra regelr som jag tycker är rent säkerhetsvidriga också men det hör inte hemma här. det är dags att westernsverige vakanr och protesterar mot de klantiga regelförslagen. Tillsammans är vi starka!!!!

 

http://www.skrivunder.com/svenska_ridsportforbundet_konkurrensradda

 

Jag vill ha kvar de fina tävlingarna på Chappen och jag vill tävla på morganriks utan att bli utesluten. Jag vill kunna lasta av min häst i grimma för att slippa binda upp min häst i stångbettet när jag sadlar. Det är inte alla som har en uppsjö människor med sig när de tävlar. Jag vill ha en stor organistation att luta mig mot som tar tillvara westernryttarnas åsikter trots att vi bara är typ 1 % av organisationen. För mig är alla lika mycket värda oavsett hur små de är!

 

Fundera nu på hur vi tillsammans klurar på det här och komemr fram till en bra lösning utan att drunkna i e nstor organisation som säkerligen kan hjälpa oss men nu stjälper oss!!!

 

En frustrerad !

Christina