Idag har varieté an sån där underbar dag på jobbet. Hade några elever som jag inte haft på ett par veckor av olika anledningar i slöjdsalen. De var pigga, intresserade och engagerade och jag kände verkligen att jag fick till ett par riktigt bra pedagogiska förklaringar. En av eleverna blev lite ledsen för det blev inte som hen hade tänkt och hen fick göra om. Något att ta tag i inför nästa vecka. Sedan var det dags för mina goaste elever som så klart är niorna. De har gympa precis innan min lektion o var som vanligt sena. De flesta kommer bara någon minut sent, så det brukar ordna sig. Jag sitter på min pall o hjälper en av mina elever med hans projekt. Rätt var det är känner jag ett par stora armar ta tag i mig bakifrån och runt mig. Först får man lite panik i en millisekund men sen inser jag att det är en av mina goaste elever som faktiskt ger mig en kram. Jag ska villigt erkänna att av blev alldeles paff. Det brukar typ aldrig hända på min skola att man får en kram av eleverna. Speciellt inte de äldre!
Just såna stunder och speciellt när de följs av en enig kör av elever som talar om för en vilken bra lärare man är sådär känner man att man valt rätt jobb. Jag passade så klart på att fråga varför de tyckte att jag är och fick ett riktigt bra svar: - Jo för du tvingar oss att göra sakerna bra och då blir det ju bra också! Sånt värmer ett gammalt lärarhjärta!
Kvällen har varit full av en körtur med Hawkeye och en ridtur på en överliggande Iso i blåsväder. Jag passade på att träna ben och stod upp långa sträckor i trav, superjobbigt men roligt! Sista tabellen av turen sprang jag när T travade på sin häst och Iso fick springa med mig, då gick det undan men jag kände att jag hängde med fint. Flåset var väl inte på topp i slutet men det gick!
Nu är det sovdags kram o sov gott!
//C
Kommentera