Härom dagen fick jag en fråga om min lärarroll. Vad för sorts lärare jag vill vara. Det satte så klart igång lite funderingar hos mig men det korta svaret jag gav är att jag vill inte vara lärare jag vill vara viktig vuxen. Så vad menar jag med det egentligen.
 
För mig finns det två sorters lärare. För och hårddra det lite minst sagt. Den första och allra vanligaste läraren tror jag är den så kallade robotläraren. Det är en person som gillar att vara pedagog, vilket så klart är jättebra. Men utanför den pedagogiska rollen finns ingen människa. Med det menar jag att utanför lärarrollen vet elevena inget om personen som undervisar. De vet inte vad personen har för tankar, funderingar, perssonlighet helt enkelt. visst är det enkelt för oss lärare att vara just den här typen av lärare. Men frågan är om det är den bästa sortens lärare. För mig så kan jag inte vara en robotlärare.
 
Häsrom dagen satt jag i bamba och åt. Några killar i år 9 satt o diskuterade en bit bort och drog in mig i diskussionen.
 
-Du Christina! du är ju jättebra för du är annorlunda!
- Vadå annorlunda, svarade jag
- Jo men så där tokrolig o annorlunda så att vi får tänka på att alla inte måste vara lika.
 
Det där funderade jag på medan jag på kvällen åkte hem till två av mina gamla elever. Vi skulle träffas och äta en bit mat och fira att de båda fyllt tjugo. Det är rätt fantastiskt att jag foirtfarande har kontakt med de båda och att vi fortfarande träffas och umgås. De båda ger mig liksom ett kvitto på att mina tankar om min lärarroll är på rätt spår. Jag frågade dem faktiskt vilken sorts lärare jag är. Svaret var inte dundertydligt men de tänlkte ungefär som jag att jaä är en lyssnande lärare som tar mig tid för mina elever i alla lägen. en person att lita på och som kommer med råd när det behövs. en person som är just den där viktiga vuxna som man har respekt för men som man också litar helt på. Den sortens lärare vill jag vara!
 
 

Kommentera

Publiceras ej